Trött
Idag känner jag mig lite segare än vanligt, har jobbat natt och sovit sisådär. När jag kom hem var jag tvungen att sova några timmar i soffan, så jävla skönt!
Jag blir lite mer sugen på att äta förbjuden frukt när jag är trött och seg. Förmodligen är det ett tecken på att jag ligger på energiunderskott. Bullar, pizza, mackor, frukt och massor av annat sounds like heaven to me. KOLISAR! Men jag ska inte. Det får vänta till på lördag, så är det bara.
Det är så jävla skönt att sova en stund när jag blir trött, seg och sugen. Gjorde det här om dagen också, inte lika länge dock men ack så skönt! När man vaknar känns allt genast bättre, så när det tar emot - sov på saken! ;D
Förut har jag kommit på mig själv att oftast när jag äter sötsaker känner jag mig stressad. Antingen p.g.a. reell stress eller också för att jag blir stressad av att inte veta vad jag ska göra. Stressen lägger sig också oftast om jag lägger mig ner en stund.
Förut har jag kommit på mig själv att oftast när jag äter sötsaker känner jag mig stressad. Antingen p.g.a. reell stress eller också för att jag blir stressad av att inte veta vad jag ska göra. Stressen lägger sig också oftast om jag lägger mig ner en stund.
Sedan i fredags har jag tränat varje dag, imorgon är det verkligen dags för vila. Brukar aldrig träna mer än tre dagar i rad, men nu har det råkat bli så ändå. Ska som sagt vila imorgon, sedan ska jag till fitnessfestivalen på lördag och då blir det givetvis vila (och ätardag, wiiie). Är osäker på om jag hinner träna på söndag, så av den anledningen är det bäst att ha tränat mer än vanligt innan helgen. :) Min kropp känns för tillfället i ganska gott skick under träning ändå och det har inte varit betydligt jobbigare än innan att träna, så det känns bra. Bara att kötta på!
På fredag är det vägning, då får jag se om den första veckan gett något resultat på vågen. Det känns så, men man vet ju aldrig. Ungefär -0,5 kg per vecka är vad jag har att räkna med om kalkylerna stämmer. ;)
Kommer att uppdatera efter invägningen på fredag, så var inte orolig att behöva gå miste om information! ;P
Vikt & BMI är vilseledande
Här om dagen kom jag att tänka på hur jävla vilseledande vikt egentligen är. Man kan liksom klassas som överviktig eller fet trots att man har låg fettprocent, om man går efter BMI-skalan. Personligen tycker jag att BMI borde förintas, det ger bara människor en snedvriden bild av sig själva. Mått är mycket bättre att gå efter, framförallt midjemått.
Som exempel, när jag började träna för knappt ett år sedan, vägde jag mig för första gången på väldigt länge. Med tanke på hur jag såg ut, trodde jag att min vikt skulle ligga på minst 65 kg, men nej, 62 vägde jag in mig på. Tränade hela våren, både styrka och löpning, själv såg jag inga större resultat varken åt ena eller andra hållet fettmässigt, men jag såg att jag la på mig muskler. När sommaren kom, och jag började jobba mera (hade pluggat statsvetenskap och historia en termin), så träffade jag människor som jag inte hade sett på ungefär ett halvår. Många frågade vad jag hade gjort, för att jag blivit så smal. Jag tänkte att de var lite vrickade i huvudet först, eftersom att jag vid den tiden vägde 63 kg. Jag hade alltså gått upp i vikt och folk undrade vad jag hade gjort för att gå ner i vikt. Fler och fler frågade, så till slut kom jag på att jag nog faktiskt hade smalnat av lite och lagt på mig några kg muskler och vätska. Mitt BMI gick upp, men mitt midjemått gick ner - det säger väl en hel del.
Jag vet även några utav mina vänner som varit lika långa och till synes lika "feta" som mig, vägt 10 kg mer än mig och eller 5 kg mindre.
Som exempel, när jag började träna för knappt ett år sedan, vägde jag mig för första gången på väldigt länge. Med tanke på hur jag såg ut, trodde jag att min vikt skulle ligga på minst 65 kg, men nej, 62 vägde jag in mig på. Tränade hela våren, både styrka och löpning, själv såg jag inga större resultat varken åt ena eller andra hållet fettmässigt, men jag såg att jag la på mig muskler. När sommaren kom, och jag började jobba mera (hade pluggat statsvetenskap och historia en termin), så träffade jag människor som jag inte hade sett på ungefär ett halvår. Många frågade vad jag hade gjort, för att jag blivit så smal. Jag tänkte att de var lite vrickade i huvudet först, eftersom att jag vid den tiden vägde 63 kg. Jag hade alltså gått upp i vikt och folk undrade vad jag hade gjort för att gå ner i vikt. Fler och fler frågade, så till slut kom jag på att jag nog faktiskt hade smalnat av lite och lagt på mig några kg muskler och vätska. Mitt BMI gick upp, men mitt midjemått gick ner - det säger väl en hel del.
Jag vet även några utav mina vänner som varit lika långa och till synes lika "feta" som mig, vägt 10 kg mer än mig och eller 5 kg mindre.
Nu vill jag ju dock gå ner i fettvikt och min drömvikt ligger på ca 55 kg. Skulle jag se att jag redan vid 58 ser definerad och mer "atletisk" ut, är det dock inte nödvändigt att gå ner mer. 55 är bara en tanke, inte ett bestämt mål. Jag tittar mig i spegeln först och främst för att se resultat. Uppenbarligen har jag dock svårt att se mina framgångar, därför är faktiskt vågen ett bra verktyg. Kommer också att mäta mig, men det har jag inte tänkt att göra förrän fyra veckor har gått.
BF
Nu är dessa bilder ganska olika, då 25 % på ena ser ut att vara betydligt mer än på andra. Hur som skulle jag vilja ligga på 15 - 20 %, vet ju inte vad jag har nu men det är nog några kg ner dit. Skulle gissa på att jag har 25 - 30 % nu, men det är ju som sagt bara en gissning.
Kommentera