Måndag, ny vecka och fem dagar till "ledighet" igen. Egentligen så har jag varken någon bestämd pluggtid eller ledighet, men jag brukar försöka tima in så att jag slipper plugga på helgerna. Ibland blir det ju lite extrajobb dock, men det tycker jag mest att är socialt och roligt. Om någon undrar, så extrajobbar jag där jag jobbade från att jag tog studenten t.o.m. jag började plugga. Det är ett boende och skola för autistiska ungdomar.
Sedan kursen socialpsykologi började har jag dock varit helt odiciplinerad, måste skärpa mig. Efter detta inlägg blir det att plugga i några timmar. Måste. Även om man inte hela tiden är motiverad att plugga så vill man ändå klara av sin utbildning. Ibland måste man övervinna sin omotiverade inställning för att nå fram.
Sedan kursen socialpsykologi började har jag dock varit helt odiciplinerad, måste skärpa mig. Efter detta inlägg blir det att plugga i några timmar. Måste. Även om man inte hela tiden är motiverad att plugga så vill man ändå klara av sin utbildning. Ibland måste man övervinna sin omotiverade inställning för att nå fram.
Idag var det seeegt att komma upp och gå ut och gå. Klockan ringde många gånger, men till slut tog jag mig upp och gick. Kände egentligen för att ligga kvar i sängen, men jag vet ju hur besviken jag hade blivit på mig själv om jag gjort det.
Det är verkligen mörkt när jag trampar iväg på morgonen, sådär att man burrar in sig i sin jacka och luva och vill gömma sig för mörkret och kylan.
Innan jag skulle starta denna deff funderade jag över vart jag skulle gå någonstans, eftersom att det är så mörkt i skogen och det är där jag helst har gått när det varit ljusare ute. Varför ska mörkret hindra mig? Teoretiskt sätt är förmodligen skogen i mörkret det säkraste stället man kan vara på, så tänker jag efter har jag inget att vara rädd för. Ändå är jag spänd när jag går i den mörka skogen, inte för att jag tror att motorsågsmassakern ska dyka upp utan för att jag vet att jag skiter på mig om typ en hjort eller något hoppar fram oförberett.
Hur som helst har jag i alla fall gått i skogen och det känns bra att jag inte låter mörkret stoppa mig. :) Snart lär jag dessutom vänja mig och bli lite mer avslappnad.
Innan jag skulle starta denna deff funderade jag över vart jag skulle gå någonstans, eftersom att det är så mörkt i skogen och det är där jag helst har gått när det varit ljusare ute. Varför ska mörkret hindra mig? Teoretiskt sätt är förmodligen skogen i mörkret det säkraste stället man kan vara på, så tänker jag efter har jag inget att vara rädd för. Ändå är jag spänd när jag går i den mörka skogen, inte för att jag tror att motorsågsmassakern ska dyka upp utan för att jag vet att jag skiter på mig om typ en hjort eller något hoppar fram oförberett.
Hur som helst har jag i alla fall gått i skogen och det känns bra att jag inte låter mörkret stoppa mig. :) Snart lär jag dessutom vänja mig och bli lite mer avslappnad.
Är nervös inför kommande vägning på fredag. Känner mig inte längre så förväntansfull att vågen ska visa en mindre siffra, känner mig snarare rädd att siffran ytterligare ska gå uppåt. Som sagt måste jag även använda spegeln och mått, men det känns som att man borde kunna droppa några kilo när man ändå väger såpass mycket för sin längd. Det hade varit skillnad om jag vägde 56 kg liksom. Jag har ändå ett BMI på ca 24, även om BMI är skit så kan jag inte undgå att tänka på det. ;P
Nä, nu måste jag plugga. Hörs! :)
Kommentera